Vår egen resa

Liksom många andra föräldrar till autistiska barn har jag och min sons mamma (separerade sen 2004) gått genom olika stadier och känslor. Förnekande, sökande efter förklaringar och lösningar, sorg och utmattning...

Vår son E (född 2001) har autism och FG-syndrom, lindrig utvecklingsstörning och CVI (hjärnsynskada). Han är en utåtriktad och kontaktsökande kille, som pratar mycket och gärna, och vi trodde först inte att han var autistisk. Det passade inte med våra föreställningar om autism. När han fick diagnosen 2007 var det ändå skönt att kunna ställa in sig på det och söka experthjälp, metoder och pedagogiska miljöer som passade hans och våra behov.

Vi gick i samtal med experter på habiliteringscenter, testade under ett år TBA (Tillämpad Beteende-Analys) med en entusiastisk handledare. Under vår tid med TBA såg vi en del resultat, speciellt när vi körde intensivt under ett par veckor kring toalettbesök. Efterhand tröttnade vi och E dock på att träna kring olika beteenden, speciellt som det alltmer uppstod konflikter kring belöningarna. För mig kändes det också konstigt att vi skulle styra bort E från sådant som han uppenbarligen älskade att göra, t.ex. sitta och prata om sina favoritscener i filmer.

Alla metoder hade sina poänger och gav vissa framsteg, och vi hade t.ex. mycket nytta av bildstöd och sociala berättelser. Vi saknade dock ett helhetstänk och kände att vi blev beroende av professionella för att kunna se nästa steg i träningen med E.

Sen upptäckte vi metoden Son-Rise som gav oss helhet, kraft, lust och självständighet i vårt stöd till E. Idén är rätt enkel: Möt barnet med acceptans och glädje där hen vill vara och träna med leken som verktyg. Han blev mer flexibel i sociala situationer, mer utåtriktad, mer fokuserad, och hans ögonkontakt förbättrades. Vi märkte direkt att vår relation med honom stärktes när vi började möta och träna med honom i lek istället för att kräva att han ska anpassa sig efter oss. Vi blev intressantare för honom!

Idag är E vuxen och rör sig självständigt mellan gymnasieskolan, hemmet och olika sociala aktiviteter. Han har fortfarande autism och många utmaningar men han är glad och har god självkänsla. Vi leker fortfarande ofta på hans villkor vilket han älskar. Jag är glad och stolt över vad vi åstadkommit tillsammans.

Jag brinner för att fler ska hitta glädjen och lekfullheten i relation till sina barn med autism och därför erbjuder jag coaching, workshops och handledning för andra föräldrar.