Att formulera en plattform och undvika en platt form...

tisdag, januari 26, 2021 - 11:45

Jag har känt att det är svårt att bara sätta igång och skriva blogginlägg, även om det finns massor med idéer. Det beror delvis på att jag behöver formulera vad det är jag ska göra och etablera relationen med plattformen och med läsarna. För att använda en bakliknelse, jag behöver en form att hälla smeten i.

Bloggen kommer att vara en kanal för mig att reflektera, utvecklas och kommunicera kring två stora intressen - föräldraskap kring barn med autism, och personlig omställning för att möta klimatkrisen.

Jag vill utvecklas genom att formulera och leka med tankar, frågeställningar, och erfarenheter, och hoppas att detta kan vara lärorikt, hoppingivande och inspirerande även för andra. En drivkraft är att bidra till andras utveckling och bloggen är därför även en inbjudan att utforska tillsammans med mig, genom kommentarer i bloggen eller genom ett handlednings- eller coachingsamarbete.

Den röda tråden som löper genom områdena autismföräldraskap och klimatomställning är personlig utveckling. Jag är inte jätteintresserad av hårda fakta, som forskning eller medicinska framsteg inom autismbehandling, eller klimatdata eller -politik, i sig. De är nödvändiga och viktiga för att vi ska se verkligheten som den är och för att kunna påverka den, och jag kommer ibland att använda mig av fakta för att ha något att ta spjärn mot. Det jag är mest intresserad av är det som sker inom oss, och i relation till våra yttre utmaningar. Ofta hamnar därför mina lösningar på en mer personlig planhalva, snarare än att hitta lösningar och försöka skapa förändringen hos andra. Frågor som "Vad skulle kunna hjälpa mig att vara ett bra stöd för mitt barn eller skapa hållbar förändring i världen, och vad står i vägen?" blir intressantare än "Vad har samhället inte gjort för att rädda vår familj eller planeten?".  Ofta är det minst lika intressant att utforska hur vi förhåller oss till det vi inte vet, det som kanske inte går att veta. Vi har annars en besatthet vid att försöka veta saker (kanske för att det ger oss en känsla av kontroll?). 

Att vi reflekterar och söker svar inåt behöver inte innebära passivitet gentemot yttre utmaningar, snarare att vi hittar motivation och drivkraft inifrån och inlyssnande i relation och samspel med det vi vill påverka. Jag tror att det blir både mer hållbart och effektivt än att agera konfrontativt utifrån rädsla och ilska.

Alla som är beredda att ta ansvar för sin inre upplevelse och sin del av relationen med den eller det hen vill stötta/påverka kommer förhoppningsvis att kunna relatera till det jag skriver.

Lägg till ny kommentar

Filtered HTML

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <p> <font> <a> <em> <center> <strong> <cite> <blockquote> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd> <img> <iframe><div><video>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Plain text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
CAPTCHA
Denna extra säkerhetsfråga gör så jag slipper spam-mejl. Tack för din förståelse! :)